Greek English Italian Dutch German Russian
Lefkada
Links Sitemap

Web Cam Lefkada - Central Square

Kartor over Lefkas
Litteratur- och Konst Festivalen Internationell Folkdans Festival
Evenemang
Museums & Galleries in Lefkada
The Web Site is hosted to SYZEFXIS

Arkitektur

LEFKAS STADSPLAN

Huvustaden är byggd på samma sätt som andra europeiska medeltidsstäder. Den utvecklades efter en specifik plan som är typisk för den feodaliska venetianska regimen då stadsplanen började formas.

Torget, tillsammans med Agios Spyridonas kyrkan utgör stadskärnan tillsammans med affärsgatan som omringas av en cirkelformad väg. En annan cirkelformad väg, pararell till den förste, bildas vid stadens norra del och passerar framför kyrkorna Panagia ton Xenon och Agion Anargyron, innan den möter affärsgatan. Runt dessa paralella ringleder så sträcker sig gatorna ut från kärnan som strålar, och påminner om ett fiskeben. Olika gator leder till torg vars position nästan alltid kännetecknas av en kyrka.


Efter jordbävningen 1948 så har den södra delen av den gamla staden växt med en ny stadsdel, Neapoli. Ytan på öns huvudstad har med tiden fördubblats och fortsätter att växa eftersom kommunens stadsplan har utvidgats ännu mer.


TRADITIONELLA BOSÄTTNINGAR

Det finns två bosättningar i Lefkas län som har fått beteckningen traditionell bosättning och skyddstatus. Syvota vid sydöstra delen av ön och Agios Nikitas vid västra delen.
Men det finns många små orter och bosättningar mest i inlandet som har bevarat tradi

tionella element i byggnadernas utseende och konstruktion som är byggda med enkla material och  anpassade till omgivningen. Dessa orter med deras enkla och sparsamma hus vissar respekten som invånarna i Lefkas hade till naturen och utgör levande bilder av ett traditionellt levnadssätt. Element av denna tradition finns att beskåda i områden som Katouna, Karya, Vafkeri, Niohori, Alatro,Katohori, Poros, Draganos, Kalamitsi, Exanthia, Drimonas, Sfakiotes kommun,Meganisi, Kalamos och Roupakias.


En genuin bossätning med representativa byggnadsverk av den lefkadiska arkitekturen är byn Drymonas, byggd på en vindstilla sluttning vid öns västra sida. Husen som har tak av tegelpannor, är enplans (hamogia i den lokala dialekten) eller tvåplans, utmärker sig för sin jordbävningssäkra konstruktion och för sina morfologiska kännetecken: dubbeldörrar och fönster, yttre  stentrappor , den typiska balkongen, ponzon på trappavsatsen, men även valvbågarna som leden till källaren med byggåret inristat. Liknande exempel på rustik lefkadisk arkitektur finns i byn Kontaraina och i bosättningen Roupakias, där ensliga och robusta stenbyggnader står på en bergsbrant  som uppklättrade vakter  över en svunnen tid.

Avsevärda exempel på traditionell arkitektur fiins på småöarna. Husen i Kalamos, med sin sparsama rustika karaktär, uppförda i sten och tegeltak ligger tät ovanför hamnen, med små slingrande gränder mellan sig. Kastos byn ger en annorlunda känsla, med stenhus i två våningar glest i stora tomter och omringade av olivträd. Deras färgade fönsterluckor, träbalkonger, stora balkongdörrar och taken av röda tegelstenar, framkallar ett bild som drar sig till minnes forna tiders stillsamhet och påminner starkt om 60talets Grekland. I Meganis finns bosättningar med pitorreska gator och smala grönder, som består av små lanthus i sten med många brunnar som försåg invånarna med dricksvatten. Idag så är få av brunnarna i bruk. De flesta, byggda i sten, sticker ut pga konstruktionen, de formar en stor låg cirkelformad bänk vid basen.


BYGGNADSKONSTRUKTION

Byggkonstruktionen i Lefkas är enastående för Grekland och Europa och utgör ett typisk exempel på representativ jordbävningssäker konstruktion som har dragit intensiva blickar från europeiska branchorganisationer.


Jordbävningarna och det svaga marken som den gamla Lefkas staden byggdes gjorde det nödvändigt att uppfinna ett nytt sätt att bygga som tålde kraftiga skalv,  huvudsakligen baserad på extensiv användning av trävirke som utgör idealisk material för jordbävningssäkra konstruktioner.

 

Hela trädstammar smörjdes med tjära och placerades runtomkring husgrunden. Trämaterialet till huskontruktioner placerades för en bestämd tid i lagunens gyttja som låg nära staden. Stammarna täcktes med tre olika lager bestående av fin sand, huggna stenar och porslinpulver. Husgrunden blev på så sätt ganska stabil och kunde röra sig som en enhet under en jordbävning. Därmed minimerades chansen att försjunka eller splittra sig.

Efter grundläggningen byggdes markplanens stenväggar upp till fönster och dörrkarmar. På utsidan och mellan öppningarna placerades järnrör som ankrades fast vid trägolvet i första våningen  för att fästa träkonstruktionen på markplanens stenkontruktion och på så sätt få hela strukturen att binda samman
Om markplanets byggnad var gjord i sten så var den första våningen baserad mer på trä. Byggarna fäste träbalkarna i stenkonstruktionens fyra hörn så att träkonstruktionen kunde börja, sammankopplade i hörnen med speciella fogar spikade med handgjorda träpinnar av hårt virke som kunde tåla jordbävningsskalv. De horisontella träbalkarna placerades parallelt med varandra och i utformade socklar i stenväggarna eller över bjälkarna som fanns längs med väggarna, för att bära övervåningens golv. När konstruktionen krävde, så gick bjälkarna genom väggarna på tvärren och ibland stack ut, och bildade på så sätt en träkonsol som kunde bära upp balkongen.

När man var färdig med golvet så placerades virket för att bygga våningens väggar med en teknik som kallades tsatsoumas. Konstruktionen började med att ställa upprätt vid hörnen 4 träbjälkar som fästes upp och nedtill med tjocka spikar, sk bratsolia, som bildade 2 rätta vinklar. Denna konstruktion gjorde huset så pass flexibel för att kunna stå emot jordbävningarna och utgjorde infrastrukuren för att avsluta konstruktionen genoma tt placera retsen av trävirket. Så började flätningen av trävirket som gav huset en unik stil och lätthet. Mellanrummen i virket fylldes på med tegelstenar som fogades samman med lera gjord av sand, asbest och porslin som skyddade träväggen breda sida från jordskalven och undvek på så sätt fallande delar, förvrängningar och katastrofer. Till slut placerades hustaket som var också gjord av trä.


Ett av det mest grundläggande elementen i den jorbävningssäkra konstruktionen av trävirke var jordfästningen från bottenplanet upp till övervåningens trägolv med ett andra system av träbalkar. På sidorna av den inre stenväggen så restes tjocka balkar som förbands med övervåningens golvbalkar. Placeringen gjordes med litet avstånd från stenkonstruktionen för att undvika krockar med stenväggen om huset gungade vid en jordbävning. Detta var den så kallade jordbävningssäkra fogen. Dessa tunga träbalkar placerades med fyra meters mellanrum längs sidoväggarna samt under bottenplanets mittbjälk som  stödde övervåningens golv. Med hjälp av dessa pelare, om det skedde en jordbävning så kunde den yttre stenväggen rasa, alltid med sidan mot gatan och aldrig rasa inne i huset. På så sätt kunde hela huskonstruktionen stå emot skakningar och skalv.


Efter åren och de upprepade katastroferna från jordbävningarna användes samma material för ombyggnad, och invånarna såg till att övervåningen var lätt och täckte den med plåt som målades i mjuka färger. Tekniken används fortfarande och kan beskådas bland dagens hus i stadens historiska kärna som har plåt.

De gamla adelshus och de rika borgarhusen hade eldstad och byggdes i stora tomtar med gårdar och imponerade  ytterdörrar. Ett hus som motsvarar beskrivningen är den berömda Zoulinos byggnaden som idag hysser den Kommunala Biblioteket och samlingen av efterBysantiska tavlor.


Det lefkadiska husets lätta material, träet, tränger sig inte på med sitt tyngd, ej  imponerar som byggnad med dess massa. Den är sparsam i sitt uttryck, lätt i sitt arkitektsform och outsmyckad i sitt yttre skepnad. Även så, så har den en strukturell stabilitet och helhet som har inte påverkats av yttre påverkningar. Så har en flera hundra år gammal praktik bevarats, som håller levande den Lefkadiska byggtraditionen.

BIBLIOGRAFI:
HARA PAPADATOU: En granskning av Lefkada
DIMOS MALAKASIS: Lefkadas gamla hus